VITRYGGIG HACKSPETT, Dendrocopus leucotos. Utdöd i Malå. Historik-Förekomst. Efter den utrotade mellanspetten i Sverige är vitryggen den hackspett som har det svårast i dag. Endast 30 exemplar sågs i hela Sverige 1999, ett fåtal häckningar upptäcktes. Malås första exakt dokumenterade fynd härstammar från den 10 februari 1962 ( ML ). Däremot skriver faktiskt ML år 1949 ”somliga år ej så fåtalig som häckfågel”. Inom loppet av ett halvsekel har vitryggiga hackspetten från att vara en visserligen sparsam men ändå ständigt förekommande hackspett, numera helt försvunnit från våra trakter. Inom Malå finns ingen observation sedan september 1968, ytterligare en finns bekräftad från våren 1968 då ett exemplar hittades som byte på berguvens bohylla i Tjamstanberget ( Ö.Andersson). Både mitt eget fynd som alltså är Malås sista fynd (kanske för all framtid), och Manfred Larssons hackspett iakttogs i trakterna av Sandfors. Den senare som jag alltså själv såg vistades i sin favoritbiotop, ett alkärr. Denna vitryggiga hackspett gjorde ett bestående intryck på mig. Betydligt större än den vanliga större hackspetten, orädd och lät sig studeras på nära håll under en halvtimmes tid. Eftersom den är beroende av lövkärr är den också mycket känslig för det moderna skogsbruket. Chansen att åter upptäcka en vitryggig hackspett häromkring lär tyvärr vara minimal!