TRÄDKRYPARE. Certhia familiaris. Sällsynt häckfågel. 10-40 par. Historik-Förekomst. En art som liksom många andra förlorar sin biotop när gammelskogarna faller. Rimligen borde det ha funnits mer trädkrypare för ett halvsekel sedan än det gör i dag med tanke på den mängd gammelskog som fanns. Trädkryparen som för ett anonymt liv är ganska lätt att förbise om man inte är uppmärksam, det kan därför vara lite svårt att följa dess utveckling under 1900 talet. Den torde också vara en av de fåglar vars tunna ljud man först missar när hörseln sviker. Jag har inte kunnat hitta några som helst äldre exaktare uppgifter förutom mina egna från slutet av 1960 talet och framåt. I ML:s lista över sedda fåglar före 1950 fanns den visserligen med, men inget direkt årtal fanns angivet.Rimligen borde trädkryparna ha varit betydligt flera till antalet på den tiden. Själv har jag definitivt märkt en kraftig minskning under de senaste tjugo åren. Speciellt på höstarna brukar man ofta höra trädkryparna under oktober månad när de sjunger i sitt revir. Då och då gästar den även fågelmatningar för att få sig lite talg. Bland grova barkflagor på träden bygger den sitt bo, det är också i gammelskogarna den finner sin föda. Den långa smala näbben är specialanpassad just för att rota efter insekter på skrovliga stammar. Fortfarande finns en sparsam men fast stam inom Malå. I Näsuddsbergets nya reservat upptäckte jag den 11 juni 2003 fem ungfåglar som tillsammans letade föda i den gamla blandskogen. Även vid Dammtjärn syd Sandfors hade häckning ägt rum 2003. Ett litet bo inklämt bakom en barkflaga med ett kvarlämnat pyttelitet rötägg råkade hitta jag på höstkanten. I den äldre lavbehängda skogen runt Tjamstanberget vid Malå skidbacke, kan man speciellt höstetid också få höra trädkryparens lockrop ibland. Trädkryparen har också en lite ovanligare men mycket vacker sång, påminnande om gärdsmygens drillar. De sparade reservaten och de grova granskogarna har den annars som sin fasta hemvist. Ibland följer den med övriga meståg på höstarna och kan då ses på lite mer oväntade ställen. Liksom lavskrikan har den även anammat de 50-60 åriga ”misskötta” täta ogallrade skogarna där barken därav blivit grövre och skrovligare än vanligt. Sett på sikt kan trädkryparen säkerligen komma att bli än mer sällsynt här när en generationsväxling bland träden ägt rum, då är den helt beroende av sparade reservat. Jämfört med den stadiga populationen i de kustnära privata granskogarna , så har vi bara spillror kvar av vår. Under år 2004 sågs ändå minst tio olika trädkrypare inom Malå. Försommaren 2005 konstaterades en häckning vid Dammtjärn, Sandfors. Som vanligt följs alla ungarna på sina strövtåg i skogarna den första veckan, då är de är föga skygga och kan ses på bara några meters avstånd.