Fågeltorn

Torn 1.

Grundträsket, Lainjaure.

Under vintern finns alltid strömstare i bäcken från Lainejaure och lavskrikor, tjäder, järpe och orre ses i bland i den smått sumpiga granskogen öster om sjön. Ganska tidigt på våren börjar sjöfåglar samlas vid inloppet. Öppet vatten finns annars nästan hela vintern från bäcken och en bit ut i sjön. Där finns omväxlande biotoper med öppna vattenytor, vassbälten, flytväxter och holmar. En sjö där överraskningar kan vänta fågelskådaren!

Vad kan man se?
Sjön är en mycket viktig rastlokal för alla möjliga fåglar, flera av arterna tillhör fjällen. Hit räknas blåhake, bergand, svärta, alfågel och sjöorrar, ja även fjällabb har rastat i sjön. Sjöorrarna rastar vissa år i stora flockar, upp till fyrtio exemplar. Det har faktiskt hänt att ickehäckande sjöorrar tillbringat större delen av sommaren där. Även stora flockar med storskrakar och knipor mellanlandar på höstarna. Tidigare sågs vanligen ett par kullar salskrake årligen i sjön, men ses mest som rastande numera. Även stjärtand och sångsvan har häckat under senare år. I de rikliga strandsnåren finner man sävsparv, videsparv, rödhake och ibland även sävsångare. Man kan också se rastande svarthakedoppingar och det var i Grundträsket Malås första snatteränder upptäcktes våren 2002, liksom första häckningen av dvärgmås i trakten 1999. En av de största överraskningarna var den ej flygfärdiga skäggdopping som fanns vid Kvarndikets utlopp under sommaren 2002. Fiskgjuse ses regelbundet och ibland även kungsörn. De senaste höstarna har även havsörn setts vid inloppet i sjön där de fiskar grov leksik ett par veckor innan isen lägger.

Det är alltid lika fascinerande att se de stora flockar dvärgmås som brukar infinna sig när sländorna kläcks veckorna före midsommar. Det kan ibland vara mer än 70 dvärgmåsar som sveper fram under sin jakt på sländor! Lika stora flockar med tärnor kan också ses under samma tid. För att se sjöorrar är junis första vecka bäst, alfåglar, svårtor och bergänder ses mest under oktober och fram till isläggning. Tyvärr har de senaste två somrarna få änder häckat, troligen beroende på storlommarnas etablering. (Se tidigare artiklar av förf. i ämnet)!

Bästa tid för ett besök är från mitten av maj till midsommar, samt hela oktober.

Hur hittar man dit?
Från Malå ca 12 km bilväg. Kör mot Arvidsjaur till Lainejaur och sväng vänster mot Adakgruvan, efter två kilometer är du framme. Sjön är lättåtkomlig och det finns även en gammal flottarkoja som står öppen till allmänheten alldeles vid inloppet till Grundträsket. Både kojan och tornet står alldeles vid vägen. Att tänka på! Skräm inte fåglarna tidigt på våren då endast området kring inloppet är öppet, den här tiden behöver de vila under sina långa flyttningar. Städa efter dig om du använder kojan!



Torn 2.

Tjärnen Långträsk.

Strax norr om byn Långträsk, ca 30 km NO Malå ligger Tjärnen. Ett hästskoformat gräsrikt slåtterträsk, som genom åren visat sig vara ett viktigt rastställe för främst änder och vadare. Närheten till Skellefte älv och flyttstråken efter myrmarken strax SW lockar många fåglar att rasta. Ett mindre torn med samma storlek som tornet vid Grundträsket har placerats ett stenkast från landsvägen, främst för att kunna ha överblick mot den gräsrika vik som går in mot vägen.

Vad kan man se?
Ingen annan lokal inom kommunen kan ståta med så många fynd av smalnäbbad simsnäppa! Salskrake kan definitivt räknas som årlig häckfågel och noterades redan 1939. Kricka, gräsand, sångsvan, vigg och trana häckar årligen. Gråhakedopping häckade under flera år, liksom skrattmås och även en häckning av skäggdopping har dokumenterats. Brushanar, beckasiner, grönbenor och gluttsnäppor tillhör de vanliga vadarna. Bland övriga mindre vanliga sedda arter kan nämnas: Bergand, årta, stjärtand och skedand. Dykändernas häckframgångar är numera helt avgörande om paret storlom häckar i Tjärnen eller i det närbelägna Långträsket! Bland fältsparvar framträder självklart sävsparv, men biotopen är även perfekt för videsparv. Tornets första obs blev en flock tallbitar!

Bästa tid för ett besök är från mitten av maj och ett par veckor in i juni.

Hur hittar man dit?
Kör från Malå till Lainejaur. Sväng höger mot Grundträsk när du rundat sjön. Efter ca 15 km: Sväng vänster mot Grytforsen och Sandfors vid byn Långträsk. Efter ca 1 km passerar man byns sista hus. Lämna bilen strax innan vägen går ner mot myren. Tornet är beläget ca 60 meter till höger från vägen. Ca 30 km från Malå tätort.



Torn 3.

Enrismyran.

Enrismyran är belägen ca 5 km NW byn Mörttjärn. Med sitt läge endast ett par kilometer från Skellefte älv, är myren inbjudande för de flesta fåglar. Tornet är stort och medger flera personer med kikarstativ samtidigt. Det finns även en brits att lägga sig på. Från skogsvägens slut väntar en mycket torr promenad om ca 600 meter fram till tornet, men stövlar rekommenderas om man tänker vandra omkring i omgivningen.

Beläget ute i vildmarken kan besökaren definitivt få lugn och ro här. Tornet är placerat vid skogskanten ca 120 meter från en mindre tjärn mitt på den stora våta myren och man har en mycket bra utsikt mot de flesta håll. Har man gott om tid kan man förvänta sig många olika upplevelser vid Enrismyren.

Vad kan man se?
Främst vadare, rastande änder, gäss och svanar. Till stadiga häckfåglar räknas de flesta vanligare vadare, samt även myrsnäppa som spelar inom hörhåll från tornet under junis första vecka. Kricka, knipa, smålom, tornfalk, tjäder, varfågel och troligen även sädgås och salskrake häckar i området. I området ruggar sångsvan. Bland tillfälliga fynd kan nämnas: Kungsörn, pilgrimsfalk, bändelkorsnäbb och jorduggla. Bästa tid för ett besök är från början av maj till ett par veckor in i juni. Det kan också vara värt att spana från tornet under augusti, då tillfälliga besök visat på stora flockar av rastande tofsvipa. Sannolikt utgör lokalen en viktig rastplats för både gäss, vadare, piplärkor, fältsparvar och änder även höstetid. Eftersom platsen får betecknas som nyupptäckt, kommer säkert artlistan att utökas avsevärt.

Hur hittar man dit?
En knapp km söder om bron över Skellefte älv, efter vägen Malå-Arvidsjaur, svänger man västerut uppströms älven. Efter ca 7 km kommer en mycket tvär vänsterkurva där en liten väg fortsätter rakt fram. Följ vänsterkurvan, efter ca 300 meter: ta vänster efter en liten skogsväg. (Kör försiktigt). Följ vägen till vändplanen ca 2 km bort. Följ därefter snitslad traktorväg ända fram (600 meter).

Övrigt: Under besök i juni rekommenderas myggmedel!



Äldre befintligt torn.

Blausjaur.

Blausjaur är en ganska stor uppdämd slåttersjö. Fortfarande syns rester av lador och hässjor mitt på sjön Ett mindre äldre fågeltorn finns på norra sidan, tyvärr saknar det tak.

Vad kan man se?
Främst änder och vadare. Bland sjöns vanligare fåglar räknas knipa, vigg, bläsand, gräsand, kricka, salskrake, trana och sångsvan. Ett tiotal silvertärnor brukar ofta jaga över sjön. Åter har skrattmåsen börjat häcka efter en bortavaro sedan 1997. Även några par dvärgmås har häckat under 2007. På våren kan man ibland se flockar på mer än halvdussinet salskrakar och flera par torde häcka. Gott om vadare finns naturligtvis. Storspov, grönbena, gluttsnäppa, svartsnäppa, skogssnäppa, häckande tranor och enkelbeckasin. Sångsvan häckar stadigt i sjön. Med lite tur kan man även se stjärtänder, smalnäbbad simsnäppa eller någon annan för trakten ovanligare sjöfågel som kan finnas där på vårarna. Svarthakedoppingen syns mest varje år men trots att några par har setts hålla på med bobygge har någon lyckad häckning tyvärr inte konstaterats ännu. Häckning lär nog ändå förekomma men gräset försvårar sikten avsevärt under sommaren. Tornfalk och lärkfalk ses ibland jaga runt sjön, även stora flockar tornseglare har setts. På vårkanten finns alltid sjungande sävsparvar och någon videsparv vid strandkanten. Även en försommarnatt skulle kunna bjuda på överraskningar, varför inte småfläckig sumphöna, dvärgbeckasin eller någon annan nattsångare?

Den bästa tidpunkten för ett besök är kring sjöns islossning från mitten av maj och fram till midsommar. Under sommaren växer gräset upp över hela sjön så det kan vara svårt att se fåglarna. Även ett höstbesök kan vara givande då dybankarna ofta kommer fram bättre. Rastande myrspovar sågs hösten 2006.

Hur hittar man dit?
Följ vägen från Malå mot Adak. På den långa raksträckan ungefär en kilometer före Tjärnberg finns en smal rak väg till höger. I vissa fall måste man lämna bilen vid vägen och gå en dryg kilometer till ödegården och därefter fortsätta ytterligare femhundra meter efter den stig som utmynnar från sydöstra hörnet av gårdsodlingen. Kör man mycket försiktigt kan man ta bilen ända fram till ödehuset. Vid en ensam större avblåst tall bredvid traktorvägen går en liten stig de ca 200 metrarna ner till sjön. Där finns också fågeltornet. En tubkikare underlättar vid ett besök då sjön är ganska stor.