TOFSVIPA, Vanellus vanellus. Numera sällsynt häckfågel. 5-20 par. Historik-Förekomst. Vår första tofsvipa finns antecknad 26 april 1938 i Långträsk ( ML ). Det var då en stor sensation och vipan sköts för säker artbestämning! Under de följande åren var tofsvipan ytterst sällsynt. Från 1960 och framåt etablerade den sig allt starkare, den största utbredningen kom under mitten av 1970 talet. Den iakttogs då häckande på åtskilliga ställen i trakten, företrädesvis på naturliga sankmyrar. Under Länsstyrelsens våtmarksinventering 1989-90 sågs endast sex vipor. Numera får den räknas som tämligen sällsynt häckfågel. Sommaren 1997 hittade jag vipan häckande på tre ställen, 1999 sågs inte en enda under häckningstid, även de bebodda häckplatserna från 1997 var då tomma. Glädjande upptäcktes tre nya häckningar av tofsvipa sommaren 2000 i Malås nordöstra myrmarker. Vid den fågelrika Uttermyran öster om Adakgruvan fanns bland andra vadare även ett par häckande tofsvipor 2001. Bland de ställen där man annars kan förvänta sig att träffa vipan under häckningstid är Storflarken sydväst Grundträsk, Svanamyran Brännträsk samt på lika ställen efter Stormyran nordväst Sandfors. Sannolikt kan den också finnas häckande kring Bollsjaure. Jag konstaterade häckning av två par vid Svanamyran 2003 samt ett par vid Storflarken samma år. Inget i dagsläget pekar dock på en riktig upphämtning av den nu så bräckliga vipstammen. Även om det är känt att tranor kan ta vipungar finns åtminstone här inget belägg för att tranorna skulle ha med saken att göra, även om de ökat i antal alltmedan viporna minskat. Ankomsttiden för tofsvipan är mycket varierande, mitten av april brukar vara vanligast.