TOFSMES. Parus cristatus. Troligen utdöd som häckfågel. Historik-Förekomst. En av de fåglar som närmast står på tur att totalt utrotas från vår kommun. ML skrev att flera häckningar årligen bekräftades under åren 1930-1950. Bara under de senaste trettio åren har den från att klassats som sparsamt förekommande nu blivit ytterst sällsynt. Ända fram till början av 1970-talet var den en vanlig gäst vid fågelmatningar, åtminstone på gammelskogsnära platser. Under åren 1990 – 2000 sågs endast fem tofsmesar i Malå, 1997 och 1999. Bland Malås sist sedda tofsmesar såg jag 2003 dels ett ex. vid Grytforsen den 17 april, ett ex. 28 juni vid Skellefte älv Sandfors samt sågs ett ex. vid fågelmatning i Storsele december samma år ( S.Stenberg). Den tredje respektive åttonde juli 2004 passerade 1 resp.2 ex. vid vårt fritidshus nära Skellefteälven, Sandfors. En stor del av skulden för minskningen får nog läggas på skogsbruket. Eftersom tofsmesen är en verkligt stationär fågel till sitt område, är den också mycket känslig för avverkningar i hemmabiotopen. Den trivs bäst i gammal tallskog, antingen i bergiga trakter eller ibland på tallbeväxta hedmarker. Platser där den senast funnits stationär kan nämnas Järvselberget vid Skellefte älv och Dammtjärnbrännet, Sandfors. På ingen av dessa platser har den dock setts de senaste femton åren. De få tofsmesar som setts är nog tyvärr bara på genomresa. Inget i dagsläget talar för att man åter varje år ska få höra tofsmesen drilla i vårsolen. Vid Sandforsdammens utlopp fast inne i BD län, upptäckte jag ett par som matade ungar sommaren 2005. Mycket sällsynt numera!