STORSKRAKE, Mergus merganser. Dialektnamn skraka.. Mycket sparsam häckfågel 15-40 par Historik-Förekomst. Storskraken har aldrig varit riktigt allmän här. Enligt ML betecknas den sparsam under början av 1940 talet. Likväl finns notiser om 3-4 häckningar i holkar bara vid vissa älvsträckor under fyrtiotalets första år. Därmed torde sparsam i det fallet ändå innebär en större population än vi har i dag. Man kan också luras av de stora flockar som finns här under senare delen av hösten, de fåglarna är oftast genomflyttare. Sparsam häckning sker visserligen både i älven och exempelvis Stora Skeppträsket, men sett till hela kommunen är det inte alltför många par. Till skillnad från sin mindre släkting föredrar storskraken bohål eller holkar vilket missgynnar den. I vissa fall kan den ändå häcka i hålor eller andra lämpliga boställen. Fanns mer holkar skulle förmodligen mängden storskrake öka. Den dras dock med ett gammalt dåligt rykte som konkurrent om fiskesjöarna, vilket gör att en ökning knappast skulle ses med blida ögon av alla. De stora flockarna som kommer mer långväga ifrån, kan höstetid samlas i enorma flockar. Hösten 2000 såg jag den 28 oktober 375 ex. och oktober 2004 hela 430 storskrakar i Sandforsdammen i Skellefteälven. På samma ställe fanns den 8 oktober 2002 en rastande flock på uppskattningsvis 800 fåglar! Den flocken sågs av Mats Bildström. Dialektnamn ljudhärmande. Ankomst 15 april. Tidigaste fynd och övervintrande, fyra fåglar sågs i 37 gradig kyla den 11 februari 1962 i Skellefte älv vid Sandfors ( ML ).