|
SLAGUGGLA, Strix uralensis. Numera raritet. 0-5 individer. Historik-Förekomst. Den har tidigare varit den vanligaste av de tre stora ugglorna här. Under åren 1940-50 ringmärkte ML slagugglornas ungar i en högstubbe som under flera års tid beboddes. Efter 1970 talets sorkår har slagugglan sällan setts eller hörts. Annars är den mer allsidig i sina byten än exempelvis lappugglan och kan även ta harar och skogsfågel. Tyvärr sköts en hel del tidigare beroende på konkurrens om småvilt och ”av gammal vana.” Det kom även rapporter att en och annan skjutits efter 1970. Den sista slaguggla som jag själv sett, fick jag även fotografera nära Sandfors sommaren 1984. Något senare, 1986, sågs en slaguggla i Rentjärn (I. Olofsson). Efter åtskilliga år utan fynd av slaguggla inom Malå. upptäcktes äntligen en slaguggla i trakterna av Rentjärn 2003 (K-M Strömberg). Året efter sågs ytterligare en på samma ställe och ugglan fotograferades av M.Bildström. Fågeln var dessutom en ungfågel, den första konstaterade häckningen på flera decennier här. Även i Bergnäs har en slaguggla setts, senast december 2005. Både slag och lappuggla kan hjälpas med konstgjorda jätteholkar när de gamla boplatserna och jaktmarkerna försvinner i samband med avverkningar av de gamla orörda skogarna. Slagugglan bor normalt i grova högstubbar medan lappugglan även tar gamla rovfågelbon i besittning. Onekligen ger det nya fynden lite hopp för framtiden! 
|