SÅNGLÄRKA, Alauda arvensis. Numera mycket sällsynt häckfågel. 0-5 par Historik-Förekomst. En av förlorarna när jordbruken lades ned och åkrarna fick växa igen. Sedan mer än ett halvsekel har den annars varit en stadig men ändå något sparsam häckfågel. Den finns noterad från exempelvis 1936 när den som årlig häckfågel ankom 26 april ( ML ). Under de följande decennierna finns uppgifter om att flera ungar ringmärktes i Sandforsområdet. Där började den avta redan under början av 1960 talet i takt med nedlagda jordbruk. Den sista kända häckningen i samband med jordbruk var 1982 på den stora åkern strax väster om Malå samhälle vid Sjöbacka gård. År 2001 upptäckte jag glädjande en ny häckning av sånglärka på det Sandmagasinet vid Adakgruvan. Den närmare kvadratkilometern stora numera gräsbeväxta platta moränhöjd som på djupet innehåller resterna från gruvhanteringen, har blivit en fin rast och häcklokal för flera av våra fågelarter. Ibland hörs sånglärkan sjunga på våren som tillfällig gäst, men under de senaste åren har den oftast dragit i väg mot annat håll i brist på häckplatser. Sånglärkan är den lärka som genom sång och prosa är mest välkänd av allmänheten. Vid Sjöbacka gård uppstod våren 2004 perfekta biotoper för bla. sånglärkor när åkern plogades upp som parkering inför istravet på Malåträsket. Som mest sågs inte mindre än tolv sånglärkor, en ovanlig syn numera. Som en av de tidigaste flyttfåglarna brukar den dyka upp redan under aprils början, senaste höstnotering är från 28 nov 1998 i Malå.