SÄDGÅS, Anser fabalis. Mycket sparsam häckfågel 15-40 par Historik-Förekomst. År 1941 anger Manfred Larsson sädgåsen som ”numera sällsynt”. Gamla muntliga berättelser pekar på att sädgåsen troligen funnits häckande här under hela 1900 talet. Att den däremot varierat i antal är nog helt riktigt. En gammal historia berättad av min far, visar att en person påträffat en ruggande sädgås när 1900-talet var mycket ungt. Med sin skorem som knöts runt gåsens hals ledde han fågeln efter spänger över myrmarken och ända hem! Sädgåsen har åtminstone de senaste 30 åren legat på en ganska stabil nivå. Sporadiska noteringar om sädgås finns då och då efter 1930 av ML. Den 7 oktober 1953 hade även en stor plog på ett par hundra gäss passerat Sandfors med sydvästlig riktning. Under åren 1960 –1975 fanns troligen en ännu något tätare stam än i dag, gåskacklet fyllde ofta vårluften och småflockar av rastande gäss syntes dagligen. Sädgåsen är enligt de uppgifter jag fått fram helt klart vanligare nu än för 65 år sedan, även om den alltså var något talrikare kring åren 1960-1975. Själv hittade jag det första boet 1973, genom åren har det visat sig att en stadig stam häckande sädgäss finns inom kommunen. De mer än milslånga myrmarkerna i nordost mellan byarna Grundträsk och Mörttjärn lär utan tvekan vara sädgåsens huvudområde. På ett ställe såg jag under sommmaren 2000 inte mindre än 44 sädgäss som troligen befann sig inom ruggningsområdet, där fanns det även 14 årsungar. Kring våtmarkerna väster om Grundträsk påträffades 1982 åtta häckande par ( H.Grahn). Mina spaningar har visat att det inom vissa områden häckar flera par årligen.Under häckperioden är den mycket skygg, men klara vindstilla kvällar kan man med lite tur höra deras småkacklande i skymningen. Främst syns och hörs sädgässen under vårflyttningen. Sädgåsens häckplatser behöver en fin blandning av myrmark, smågölar och bärrika skogsholmar med remsor av sly. Både jag själv och en del andra har sett hur sädgäss kan bli bortjagade av sångsvanar vid deras häckområden. Den minskning som iakttagits på vissa håll under det senaste decenniet torde definitivt ha med den saken att göra. En annan negativ orsak kan också vara att den förr så vanliga myrslåttern har upphört. I stället för näringsrikt nytt gräs att beta växer de gamla slåtterplatserna igen med sly. Sannolikt har därför renarnas betande på myrarna en gynnsam effekt för sädgässen. Under sommaren 2003 inleddes ett projekt med att studera våra sädgäss i Sandforsområdet. Meningen är att kunna halsmärka ett antal gäss för att bättre kunna spåra rast och övervintringsplatser. På vissa platser används det felaktiga namnet grågås för våra sädgäss. Så här långt har dock endast tre fynd av grågås gjorts inom Malå. Sädgåsens ankomsttid är vanligen kring den 28 april, tidigaste fynd den 11 april 1956 ( ML ), näst tidigast den 13 april 2004.