NÖTVÄCKA. Raserna Sitta asiatica och Europaea. Raritet 8 fynd Två häckningar kända Historik-Förekomst. De två nötväckor som först sågs här har båda varit av rasen asiatica, eller som den ibland kallas, sibirisk nötväcka. En nötväcka som jag upptäckte i Björkland nordväst Grundträsk i februari 1976 tillhörde utan tvekan den sibiriska rasen. Den andra fanns vid min egen fågelmatning i Malå från 4 nov 1983 t.o.m feb 1984. Den är något mindre och ljusare än den vanliga svenska nötväckan och ofta orädd. Vanligen kan just den rasen ha ett vitt ögonbrynsstreck, något som vår egen nötväcka vanligtvis saknar. De kommer vissa år insträckande från våra östländer, ibland på bred front. Nötväckorna tar gärna för sig om det finns talg och frö att hämta, de här fåglarna var inte heller något undantag. Den nötväcka som dök upp vid Svante Stenberg och Kirstens fågelmatning i Storsele den 21 oktober 2001 visade sig överraskande tillhöra rasen Europaea, dvs. vår egen inhemska nötväcka. Den var rödbrun längs hela sidan vilket är ett av de säkrare kännetecknen för en hona av den rasen. Nötväckan i Storsele stannade kvar i mer än en månad. Endast ett fåtal andra nötväckor av samma ras finns tidigare dokumenterade i Lycksele Lappmark, den första från Storuman 1999 (H. Rune). Under de senaste höstarna 2003-2004 har samma ras av nötväcka lika överraskande setts ända från Hemavan i väster och ner till Lycksele tätort. Under 2003 gjordes många olika observationer i Lycksele Lappmark som rimligtvis borde ha varit åtminstone sex olika nötväckor av rasen Europaea. Helt klart verkar den vara under spridning norröver. Fynd fyra i vår kommun var den nötväcka som upptäcktes vid Malå skola den 15 oktober 2003 (K. Marklund). Enligt beskrivningen borde den också ha tillhört den svenska rasen. Från början trodde jag att det rörde sig om samma fågel som jag såg både den 5 november och 12 december, men under vårvintern upptäckte jag till min stora förvåning två nötväckor som följdes åt nere vid Ringvägen.De provianterade dagligen vid en fågelmatning och så småningom upptäckte jag att de börjat bygga bo på fyra meters höjd i en gammal asp nära Strandpromenaden.Under junis första dagar hördes ungarna pipa för första gången, mina nästan dagliga besök visade att allt verkade fungera bra med häckningen. Den 16 juni lämnade ungarna boet, jag såg minst två ungar men helt klart var det flera. Tämligen omgående lämnade familjen nötväcka området, men Malå och också Lappland hade därmed fått en ny häckande fågelras. Den sibiriska nötväckan har däremot flera gånger häckat i Lappland, exempelvis 1976 i Sorsele.Ytterligare en nötväcka sågs under maj månad 2004 i Sandfors av A. Lundell, även den kan mycket väl ha varit av rasen Europaea då inga sibiriska nötväckor setts under senare tid. Den 31 juli 2004 upptäckte jag sannolikt det par som häckat på exakt samma plats nära boträdet vid stranden av Malåträsket, tydligen ett kortare besök. Troligen från samma familj kom den nötväcka som sågs av Hakon K. Persson vid Nyhamn den 28 juli några dagar innan, samt de tre olika nötväckor jag såg den 2 september nära häckplatsen. Ända till årets sista dag 2004 fanns paret nötväcka stationära och sågs närmast dagligen vid olika matningar på Uddenområdet. Året efter, 2005, häckade samma par i närheten av föregående års häckning. Ungarna blev flygga på dagen samma tid som året innan, den 16 juni. Mycket talar för att nötväckan trots sin korta tid här snart kommer att få sin raritetsstämpel utbytt. Paret nötväcka har tydligen kommit för att stanna i Malå. Det är nog ingen djärv gissning att vi kommer att få se fler nötväckor vid våra fågelmatningar under de kommande åren!