KUNGSFÅGEL. Regulus regulus. Ställvis allmän häckfågel. 500-1500 par. Historik-Förekomst. Europas minsta fågel är ganska vanlig här och den övervintrar också ibland under mildare vintrar, exempelvis1996 och 2004. Kortare tider kan den även klara en del riktiga köldknäppar, den 27 januari 1979 såg jag trots en temperatur på 37 minus grader en liten flock vid Sandfors. Sannolikt har den varit betydligt vanligare förr då granskogarna stod täta på många ställen. År 1941 skriver ML att den efter några kalla vintrar minskat betydligt. Även om bona inte är de lättaste att finna, kan man nog vara säker att häckning sker årligen med åtskilliga par. Själva fågeln som hörs mer än den syns är inte heller så lätt att hitta igen, oftast högt uppe nära grantopparna. Under höstflyttningen däremot kan flockar komma dragande på bara ett par meters höjd, ivrigt lockande med sitt tunna sisande ljud. I framtiden kommer vi säkerligen att ha en svagare stam av kungsfågel här, i takt med att granskogarna ersätts med tallplantager. Man kan också se en viss försvagning av stammen ju längre norrut man kommer. Redan i Pite Lappmark som vi gränsar mot och som sträcker sig upp mot Arjeplog, är kungsfågeln betydligt sparsammare. Likaså finns den tätare häckande i södra delarna av Västerbotten. Antalsmässigt tillhör kungsfåglarna de verkligt svåra att räkna, sällan hittas bon så det hela blir en mycket grov uppskattning av antalet. Under sommaren 2002 har jag nog upplevt den svagaste stam jag någonsin sett. Endast ett fåtal kungsfåglars ljud har passerat mina öron. Just den sommarens minskning är välkänd över hela Sverige och ingen riktig förklaring har påvisats ännu. Redan två år efter, 2004, hade stammen återhämtat sig och jag noterade även häckning vid Grytforsen och Brännträsk. De kungsfåglar som flyttar kommer tillbaka redan i mitten av april, ibland ännu tidigare.