JORDUGGLA, Asio flammeus. Sällsynt-sparsam häckfågel. 0-70 par. Historik-Förekomst. Med sina långa smala vingar syns jordugglan ofta jaga sork lågt över gamla åkermarker och hyggen. Den är en typisk skymningsfågel och ses även under ljusa sommarnätter.Under sorkåren kan den vara ganska talrik och häckning har ofta förekommit. Vissa år finns inga alls då födan tryter. Jordugglan ser ut att ha haft ett likartat mönster över sitt uppträdande under långa tider. Eftersom den är helt beroende av sork varierar den kraftigt mellan åren. I ML:s gamla dagböcker finns den sporadiskt omnämnd från 1940 talet, men inga notiser om regelrätta uggleår kan utläsas innan 1953. Troligen kom några dåliga år för våren 1957 skriver ML att han efter några års frånvaro åter fått höra jordugglan. Det verkar som den sista stora uggletoppen startade 1970. Då hade de tre sista åren av sextiotalet varit mer eller mindre sorktomma beroende på den gnagarpest som här inträffade 1967. Efter den sista enorma lämmelinvasionen som åtminstone i Sandfors startade den 9 maj 1970, fanns det gott om alla sorters ugglor och då speciellt jordugglor. Lämlarna som uppträdde i tiotusental stannade kvar även året därpå varför ugglorna fick en rejäl upphämtning. Sorkarna uppträdde också i riklig mängd under hela 1970 talet förutom 1975 då det var ett ovanligt dåligt sorkår. Resten av 70-talet fanns god tillgång på både sork och ugglor. Åren 1981 till 1982 var våra sista bästa jorduggleår. Då fanns stora mängder jordugglor jagande sork i kvällningen. 2005 kom äntligen ett skapligt uggleår och även jordugglor sågs på flera ställen.Den sista jorduggla jag dessförinnan själv sett inom Malå fanns 1996 vid Lainejaure, så det var verkligen på tiden att det blev en sorktopp.De högre siffrorna för antalet ugglor gäller naturligtvis goda sorkår. Jordugglan är en ren flyttfågel och inga vinterfynd finns av arten inom Malå.