Historia.
|
Jämfört med många andra kommuner har Malå haft en väldigt tunn tradition när det gäller fågelskådning och därmed finns det också sparsamt med dokumentationer som rör fåglar.
Även under senare år har vi varit få aktiva fågelskådare vilket förklarar den förhållandevis låga artlistan över fåglarna i Malå. Malå ansågs tydligen mest vara ett område lämpat som transportsträcka mellan kusten och de mer ornitologiskt intressanta fjällområdena. Det framgår också att våra grannkommuner Norsjö och Sorsele har haft betydligt mer väldokumenterad fågelfauna än Malå, särskilt från 1900 talets första decennier. Där fanns tidigt duktiga personer som hade både kunskap och förmåga att dokumentera vad de såg och hörde, dessutom fanns det områden som lockade erfarna ornitologer på smärre expeditioner.
I Norsjö var det Moses Dahlberg som tidigt fick ornitologerna att rikta blickarna mot området, även den smått legendariske Otto Holm från Lövånger höll sig underrättad om Norsjös fågelfauna. Vajsjön utanför Norsjö tätort med sitt otroliga fågelliv var känd vida omkring! För vår del i Malå finns endast smärre notiser från passerande ornitologer. Trots den fantastiska källförteckning om äldre ornitologiskt material som presenterades genom Västerbottens Ornitologiska Förening i supplement 11/98 så stod inte mycket att finna om Malå. Ett fåtal äldre rapporter finns ändå nedskrivna i tidskriften Fauna och Flora om fåglarna här. Det är exempelvis Bertil Haglund som skrivit om ett möte med myrsnäppan vid Lainejaurs våtmarker 1935, en notis om några få ringmärkningar av överjägmästare Sune Hederström 1933 har också hittats. De rikskända ornitologerna Einar Lönnberg och Caj Curry-Lindahl nämner också en del av fågelarterna i Malå, dock endast som andrahandsuppgifter från Malås enda ornitolog före mitten av förra seklet. Personen i fråga var Manfred Larsson i Sandfors. Med stor energi och noggrannhet dokumenterade han det mesta av vikt i naturen, men fåglarna hade alltid en framskjuten plats i hans detaljerade anteckningar. Under min planering att skriva ner denna förhållandevis kompletta fågelhistorik över Malå kommun, har jag fått låna alla Manfreds dagböcker. Även om en del enklare anteckningar gjordes så sent som 1972, så finns hans mer utförliga material från år 1940 och fram till 1965 när jag själv så smått började skriva ner mina egna fågelupplevelser. Enstaka notiser finns nedskrivna ända från 1926 i de intressanta dagböckerna. De gamla skrifterna har lyckats hålla mig vaken åtskilliga nätter, där jag följt Manfred genom de marker som så småningom kom att bli ”mitt” fågelområde. Ibland kan man nästan känna lukten av vårkväll mellan raderna i de gamla dagböckerna.... ” Dammtjärnen låg blanksvart av flödvatten, kvällssolen glittrade från väster och blå dimma låg mot liderna. Sångtrastar sjöngo och grönbenor flöjtade. En horsgök bräkte över myrmarken och kniphannarnas vingljud hördes flerstädes, en underbar kväll !” ( Noterat 31 maj 1955). 
Manfred Larsson föddes 1912 i min egen hemby Sandfors. Hans vetgirighet om allt i naturen och då speciellt fåglar, fick honom att inte bara att titta utan även föra noggranna dagboksanteckningar. Han distansstuderade även matematik, språk, geologi, botanik och även allt han kom över i ämnet atomfysik! Även om Manfred i sina dagböcker ibland beklagade sig över att det inte fanns någon fågelfrände i närheten att utbyta djupare erfarenheter med, gick han ändå in med full energi med sina egna fågelstudier. Hans många dagböcker vittnar om stort naturintresse och kunnande inom i stort sett allt som rörde naturen. Då han alltid detaljerat beskrivit både plats och fåglar vid de olika observationerna är det också väldigt lätt för mig att göra egna nutida jämförelser på olika arter. Han höll också brevledes kontakt med olika museer och fågelforskare. Förutom en del märkning av främst kanadagäss, tornfalkar och fiskgjusar under senare år, tillhör fortfarande Manfreds ringmärkningar de större märkningsprojekten inom Malå kommun. Under främst 1940- talet ringmärkte han över 500 fåglar av 41 arter. Jämfört med dagens ringmärkningar är siffrorna blygsamma, det hela kommer dock i ett annat läge när man betänker att han aldrig använde nät utan fångade de flesta fåglarna som boungar. I det dåtida fågelsverige var Manfred någorlunda känd, både Caj Curry-Lindahl och Einar Lönnberg som båda var rikskända ornitologer, använde sig av Manfreds inventeringar. Vintertid hade Manfred flera mil långa skidspår som han patrullerade hela vintern, som barn brukade vi ibland följa spåren ut i vildmarken. Många vårnätter tillbringade han på någon bra utsiktsbacke med stockelden brinnande.Vanligtvis fanns också någon av hans trogna hundar liggande bredvid. I skenet av elden lästes och skrevs anteckningar om fåglar och natur, ibland relaterade till minnen från ungdomsåren på 1920 talet. Under sina sista år var kanske Manfred ansedd som något av en särling som oftast vistades i sina skogar för sig själv. En del av de äldre menade dock att att det var synd att en sådan begåvad man föddes under en tid när kommunikationer och avstånd drastiskt försvårade en ordentlig vidareutbildning. Hans medfödda talang inom flera områden skulle ha räckt långt! Manfred gick ur tiden 1986, men hans detaljerade anteckningar lever vidare! Nedtecknat av Leif Bildström 2003 |