GULSPARV. Emberiza citrinella. Dialektnamn Sisselskit eller Djipp. Sparsam häckfågel 200-400 par Historik-Förekomst. Under jordbrukens tidevarv satt alltid någon gulsparv på ladugårdens spåntak och filade sin ramsa. I samband med jordbrukens nedläggning vid 60 talets mitt, började populationen synbart minska. Det var den andra stora motgång fåglarna drabbades av, den första var kvicksilverkatastrofen ett decennium tidigare. Under 1940 talet var den en allmän häckfågel enligt ML, dessutom ett vårens sändebud. Visserligen hände det att gulsparvar övervintrade och levde på spillsäd runt bondgårdar, men annars var den en ren flyttfågel. Det finns även en notering att tre gulsparvar frös ihjäl januari 1955 i Sandfors under en köldknäpp. Numera finns inga övervintrande gulsparvar längre. Många gulsparvar övervintrar dock redan nere vid Skellefteå och andra ställen nära kusten. Något överraskande fanns en gulsparvs hanne i min fågelmatning inne i Malå den 24-26 november 2002. Efter två dagars frånvaro dök en likaledes färgad hanne gulsparv upp i Rentjärnberg. Inte alls osannolikt kan det ha varit samma fågel på väg mot kusten! Visst ser man gulsparvarna då och då under somrarna, men minskningen från tidigare år är uppenbar. Själv uppskattar jag att gulsparvarnas antal numera endast är en knapp tredjedel jämfört med siffran för 1965. Positivt nog känns jag ändå säker att den åter sakta men säkert ökar. Speciellt under våren 2004 var det ovanligt gott om gulsparv. En aprilmorgon kunde jag exempelvis inräkna mer än tjugofem gulsparvar i de centrala delarna av samhället, en i vår tid ovanligt hög siffra. Framtida mildare vintrar kan kanske få gulsparven att stanna häruppe om bra matningar finns. Kring Malås ridskola hör man ofta de första gulsparvarna på våren, där kan de också hitta en del ätbart innan snötäcket smält. Den på våren helt utfärgade hannen formligen lyser av guldgult kring huvud och bröst, en praktfull fågel! Dialektnamn ljudhärmande. Ankomst 1 april.