GRANSÅNGARE, Phylloscopus collybita. Dialektnamn Tjäinntjönch Numera sällsynt häckfågel. 20-100 par. Historik-Förekomst. Å r 1941 ansågs den allmän, dock spridd enligt ML. Enligt samma källa började arten minska redan under början av 1950. Den stora djupdykningen har stammen visat efter 1970. Fortfarande hörs gransångaren fortfarande på sina ställen, men visst har den blivit märkbart sparsammare vartefter. Som namnet antyder trivs den bäst i granskogar, men flera av de gamla häcklokalerna har nu avverkats och ersatts med tallskog. Utseendemässigt är löv och gransångaren mycket lika, sången däremot skiljer sig avsevärt. Gransångaren är betydligt härdigare än den ovannämnda lövsångaren och kommer ibland under de sista dagarna i april. De numera säkra lokalerna är granliderna kring Rentjärn och Nåda. Endast tre olika gransångare hördes med sin typiska sång under 2001 varför man utan tvekan kan säga att även sporadiska fynd av gransångare snart räknas som sällsynta. Däremot visar det sig att genomresande gransångare ses mer ofta vår och sensommar, vanligtvis kring julis sista vecka och en bit in i augusti. Under 2003 rapporterades totalt endast 29 gransångare från hela Lycksele Lappmark med sina fem kommuner, av dessa var det få fynd under häckningstid. Åtta gransångare hördes under 2005 varav fyra under häckningstid. Dialektnamn ljudhärmande, låter som droppande vatten på avstånd. Senaste dokumenterade höstfynd den 16 oktober 2004.