FJÄLLVRÅK, Buteo lagopus. Dialektnamn koiirhauk. Under sorkår sparsam häckfågel. 0-50 par Historik-Förekomst. Den vanligaste vråken häromkring men för några decennier sedan var ormvråken betydligt vanligare. Ormvråkens huvudsakliga häckbiotop med sumpiga gran eller blandskogar har på många håll försvunnit och ersatts med tallplanteringar, vilket kan ses som en orsak. Fjällvråken som gärna häckar i fröträd och glesare tallbestånd har däremot ingen brist på boträd. Den första exakta noteringen om fjällvråk avser en unge som ringmärktes vid Aspavaberget på södra kanten av Ledvattnet den 27 juli 1933. Ungen märktes av Överjägmästaren Sune Hederström som var verksam i Skellefteå, men som gjorde många resor till inlandet för att studera fåglar. År 1941 skrev ML i Fauna och flora ”Fjällvråken mycket fåtalig” vilket förklarar de få fynden från den här tiden, även i Manfreds noteringar förekom den sällan. Under sorkår kan åtskilliga par häcka här, men vissa år uteblir häckning helt eller sker mycket sparsamt. Sommaren 1997 var en bra häcksäsong med flera häckningar. Även 1998 förekom en del häckningar medan 1999 och 2002 var rena katastrofår. Förhoppningen att sorkstammen skulle övervintra till 2002 omintetgjordes och endast tre noteringar om fjällvråk finns för 2002! Sommaren 2004 häckade ett par nära Fårträsk, en och annan sork fanns det året och paret sågs också framgångsrikt fånga sorkar till sina ungar. Dialektnamn efter vråkens klagande läte. Ankomst kring 1 maj, tidigaste fynd 2 april 2005 (I.Olofsson).