BLÅMES. Parus caeruleus. Numera ställvis allmän häckfågel. 40-100 par Historik-Förekomst. Redan 1939 sågs den första dokumenterade blåmesen i Sandfors av ML där den höll sig vid en fågelmatning hela vintern. Han skriver också i sin krönika 1941 att det också så långt var det enda fyndet av arten. Den har länge varit sparsam för att inte säga sällsynt, själv såg jag den fortfarande som en smärre sensation hemma i Sandfors 1971. Fortlöpande såg jag på samma plats även 2 ex. hösten 1972, 1 ex.vintern 1973 och 1 ex. våren 1977. Inte förrän efter 1982 började blåmesen etablera sig ordentligt, då på Uddenområdet i Malå tätort och sågs därefter årsvisst.Uddenområdet har sedan dess varit ett säkert fäste med årliga häckningar. Troligen är det åtminstone delvis därifrån blåmesen så småningom spridit sig till stora delar av kommunen! De följande femton åren spred den sig vidare till flera av våra större byar. Inte förrän senare delen av 1990 började man även se enstaka eller mindre flockar vid sjöstränder och andra lämpliga ställen ute i våra marker, trots allt håller den sig ju ganska nära oss människor. Tio år senare visade det sig att blåmesar fanns etablerade runt de flesta byar inom Malå. Även om inte häckningar ännu sker på alla ställen så har den i alla fall blivit en vanlig gäst kring vintrarnas fågelmatningar. Numera finns stadigt 5-10 häckande par bara i Malå tätort. Man kan alltså säga att blåmesens fasta population inom Malå endast har drygt tjugo år på nacken. Det är nog ändå odiskutabelt ett faktum att även blåmesar kan röra på sig rätt ordentligt. Den 23 oktober 2004 fotograferades en ringmärkt blåmes i Rentjärnberg av I.Olofsson. Med tanke på attt det knappast ringmärkts några blåmesar inom en tiomilsradie, Kan blåmesen ha varit ganska långväga. Det är inte ens omöjligt att den kommit från Finland då vi under senare år haft både sidensvansar, domherrar och tallbitar därifrån.